I psaltaren möter vi en dubbel rörelse. Det är protesten och klagan. Det är hopp och tillit. Det är sanningen om tingens tillstånd. Det är nåden som öppnar en dörr. Båda har sin plats och vi bjuder nu in kroppen att vara med i den här rörelsen.
Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.
David har i den här psalmen skrivit om att stå på klippan och det återkommer på många ställen. David, som är en människa efter Guds hjärta, visar oss på ett sätt att inte bara be, utan att leva.
David var en man av Guds hjärta, han säger inte det som passar, han säger det som känns, och med det öppnar han sitt hjärta för Gud.
Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal. Mina synder har hunnit upp mig, jag förmår inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och modet sviker mig. Jag ber dig, Herre, befria mig! Herre, skynda till min hjälp!
I psaltaren möter vi en dubbel rörelse.
Det är protesten och klagan.
Det är hopp och tillit.
Det är sanningen om tingens tillstånd.
Det är nåden som öppnar en dörr.
Båda har sin plats och vi bjuder nu in kroppen att vara med i den här rörelsen. Du följer med på det sätt du tycker är ok och om du vill får du gärna blunda. Sitt upp eller stå.
Känn golvet eller bänken som bär dig. Vicka lite fram och tillbaka. Jesus Kristus är grunden för vårt liv. Sätt tyngden på ditt ena ben och stanna där en stund. Ibland bara forsar klagan ur oss. Ibland är det svårt att tala sant om livet. Vi vill så innerligt att det ska vara på ett annat sätt, så vi vägrar att se det som är.
Sätt tyngden på ditt andra ben och stanna där en stund. Det finns kraft, styrka, hopp. Det finns kärlek. Det finns glädje och tacksamhet. Det finns nåd. Vi växlar tillbaka till det första benet. Det här som livet är, det behöver sägas.
Stressen
Tacksamheten
Frågorna
Meningen
Vardagspusslet
Protesterna
Klagan
De förtvivlade ropen
Tomheten
Vi växlar tillbaka till det andra benet. Om vi ska orka det där som är svårt, så behöver vi hämta kraft.
Det är inte meningslöst.
Det finns ett hopp.
Det finns andra dagar som kommer.
Det finns en Gud som hör din bön.
Vi står på båda benen nu och konstaterar, vi behöver tala sant om livet och vi behöver hitta tilliten till livet.
Så nu får du lägga tyngden på ditt första ben.
Vad är att tala sant om ditt liv just nu?
Vad är din uppriktiga bön?
Vad är din önskan, din klagan, din vädjan?
Stanna där en stund.
Tyst
Så lägger vi tyngden på det andra benet.
Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig,
din godhet och din trohet skall alltid bevara mig.
Tyst
Vi återvänder till vänster ben. Låt nu kroppen få säga vad den tycker, känner du något där inne? Vad vill kroppen säga? Berätta det för Gud.
Tyst
Gud hör din bön
Lägg tyngden på ditt högra ben igen och ta emot det Gud vill ge dig. Du behöver inte uppleva något speciellt, men kom ihåg att Gud håller dig och det du berättat.
Så får du stå på båda dina fötter.
Känn grunden.
Du behöver inte bära allt själv.
Du är sedd och älskad.
Det som känns, det som är sant, det går att sätta ord på.
Det som är och det som bär.
Det är det som gör dina steg fasta
Ett steg i taget
Det som är och det som bär
Sanningen och nåden
tillsammans gör de dina steg fasta.
Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga. Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.